lördag 19 februari 2011

Escapism


or how to survive without a shower and washing machine
We have water in the kitchen and in one bathroom — but unfortunately no water in the shower or in the laundry room. And we will most probably have to live with it until June, when it is possible to dig in the ground again.
I haven’t had the energy (or the will) to clean the kitchen yet —
all those men going in and out with dirty and wet shoes, left me with a floor that is dirtier than dirty. And to top it off there is a good sprinkle of sawdust everywhere.
Instead of indulging in domestic chores I’ve fled to Gutenberg, and made a new acquaintance, Dallas Lore Sharp. I understand that he was a well-known and popular author at his time, but I’d never heard of him before. Gutenberg has only two of his books, I began with “The Hills of Hingham”, and was hooked.
It makes me think of another favorite author E. B. White, and his essays.
Oh, I know that I have to tackle the kitchen — but I don’t have to think about it until I’m there!

6 kommentarer:

  1. Dear Margaretha, I wish I were there to give you a hand with the cleaning. :(

    SvaraRadera
  2. Thank you Jodi,
    I know you would.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Hej hittade hem till dig efter inlägget i min blogg. Underbar rubrik och bild du har i bloggen. Fy för läckor, hoppas ditt kök kryar på sig. Hälsningar från Magdalena i OHIO

    SvaraRadera
  4. Magdalena,
    Välkommen till mitt hörn av bloggosfären!
    Ja, det är trist (och dyrt!) med den här sortens missöden. Just nu har jag kopplat av eländet - men när jag samlat lite mer energi ska jag börja ringa till folk och försöka få till en tillfällig lösning. Att leva utan dusch är jobbigt, men ingen katastrof, man kan ju trots allt tvätta en bit i taget i handfatet - men att vara utan tvättmaskin är jobbigt.

    Jag vet ju inte ett dugg om dig och hur du har det, annat än att du skrev att livet är lite förvirrat med allt nytt. Jag vill inte var beskäftig och lägga mig i, men tänkte ändå säga att ett bra sätt att komma in i amerikanska livet är att skaffa sig amerikanska vänner. Det har du kanske redan - men om inte, försök hitta några, det är snabbaste sättet att lära sig om alla "konstigheter". Du stickar ju, garnaffärer brukar ha kurser, du kan bara knalla in där och fråga om de kan lära dig att sticka med rundsticka.Biblioteken brukar ha olika bokcirklar. Och kyrkan finns ju överallt, om du skulle vara intresserad - där kan man alltid hitta vänner.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Tack Margaretha för dina kloka ord. Jag har egentligen inget större problem med att tillbringa tid med mig själv. Är bra på att hitta saker att pyssla med. Hemma i Sverige har jag ett stort social liv, men nu senaste tiden har jag faktiskt börjat känna mig väldigt ensam. Jag har aldrig haft problem med att träffa vänner, men som vi bor nu har vi inga grannar man springer på. Jag har varit och kikat lite på kurser och ska försöka anmäla mig till någon. Har också funderat på hjälporganisationer som jobbar för djur. Mitt hjärta brinner för djur som far illa, så det kan vara en variant. Jag vet att jag frågade dig någonstans var i världen du bor. Men jag missade nog klicka i för uppföljningskommentar och kan inte hitta det. Ha en fin dag. Kram

    SvaraRadera
  6. Magdalena,
    Att bli volontär i någon organisation är en god idé! Jag trivs också bra med att vara ensam, men vet av erfarenhet att det är lättare att vara ensam om man vet att man inte måste vara det. Samtidigt är det är praktiskt att ha vänner som är “infödingar”, som känner till trakten och alla småsaker som man inte alltid förstår sig på när man är ny på en ort. Jag följer med spänning din blogg för att se hur det går med kurser och vänner.
    Jag tror att jag svarade på din blogg, att jag bor på Värmländska landsbygden. Har aldrig bott i Storbritanien, men av Staterna har jag en del erfarenhet.
    Här snöar det - hoppas du har bättre väder, och att då får en perfekt dag!
    Margaretha

    SvaraRadera